Någon hade hängt alfabetet på tork

Recensioner

 

                                  RECENSION  - www.vlt.se  publicerad 27 aug.

           

                                                         

”Det blåste en len vind genom hans hjärta och själen åkte barkbåt på oceaner av ord och så trillade barnet ut.” Och barnet är en krönika skriven av en man i Gunnar Sandströms skönlitterära prosadebut "Någon hade hängt alfabetet på tork".

Han har tidigare bland annat arbetat inom företagshälsovården men även publicerat fackböcker och en diktsamling. Han är bosatt i Västerås men bördig från Västerbotten.

Gunnar Sandström är en författare med ett associationsrikt och fantasifullt sinne.

Boken innehåller sju noveller. De tar alla avstamp i samtiden, börjar tämligen realistiskt i ett igenkännligt Sverige – i ett gym, hos mannen som skrivit en krönika han till varje pris vill få publicerad, hos en som har en knöl i kroppen, någon som har det svårt med själen…

De är alla sökare på sina sätt, på det sätt som människor i vardagen är, som har ambitioner att vilja ha lite mer av livet. Inga orimliga krav, men lite mer, bekräftelse, kärlek, längtans tillfredsställelse.

Gunnar Sandström som författare är svår att direkt etikettera, han rör sig i gränslandet mellan traditionell novellistik, betraktelser, allt färgat av en absurd humor och ett sinne för människor egenheter. Allt betraktat eller, som han själv säger i undertiteln, observerat, med en försonande glimt i ögat.

Arne Johnsson

 

                                           RECENSION - norran 8/3  2016 - urval

 

"I sex fristående noveller låter Gunnar Sandström oss vandra mellan olika miljöer, händelser och  tillkortakommanden. Bäst är att läsa dem var för sig. Varje berättelse är specifikt, och ibland mycket starkt laddad.

Det är väldigt lekfullt. Ensamhet och enkla vardagsmiljöer sätter prägeln.Flera av dem bär vemodets dunkla kåpa över sig. Livet kan vara tomt, trist och torftigt för många. Särskilt tänker jag då på mannen som blommar upp när kvinnan från kommunen kommer för att höra sig för om den gamles liv. Hans glädje blir sorglig när man upptäcker att han hoppats förgäves, och lite otydligt anar man att hon varit en fräck bedragerska.

 

Fantasin dansar lätt och fritt genom berättelserna. Lekfullt, men gör tyvärr en del av novellerna spretiga och stundtals svåra att följa. Såväl med orden och miljöerna tänjer han på gränser. Det i sig är inget negativt, tvärtom, men när fiskar blommor, bär och bokstäver svänger runt, blandas sannolikt och osannolikt i överkant."

 

"De annorlunda  berättelserna visar på vardagen, livet och mänsklighetens envisa kamp mot

tillvarons hårda krav."

 

Britta Stenberg