Mingus bokhandel recension hösten 2018 

Gunnar sandström författaren till boken Tron, smöret och kärleken är född och uppvuxen i Malå men sedan 35 år bosatt i Västerås. Han har tidigare givit ut en diktsamling och en novellsamling.

Han är också aktiv musiker och körsångare. Här kommer nu hans första roman, en självbigrafisk romanberättelse.  

I boken får vi följa de två personerna Inger och Bertil som har sina rötter i Småland och Västergötland och som under krigsåren på 1940-talet flyttar upp till samhället Malå i Västerbottens inland. Malå är ett samhälle i utveckling med framväxande gruvdrift, sågverk, egen sjukstuga, skolor, affärer och konditorier. Bertil som är utbildad mejerist är med och bygger upp ortens nya bondeägda andelsmejeri. Inger arbetar som sjuksköterska på sjukstugan. Deras liv får innehåll genom arbetet, barnen och den fina gemenskapen inom missionsförsamlingen. Båda är de varmt troende och det var i församlingen på hemorten som de möttes innan flytten till Malå. Bokens titel Tron, smöret och kärleken är en sammanfattning av deras liv tillsammans.

 

Familjens växande välstånd ger möjlighet till större frihet som inköp av en motorcykel, senare bil, en Morris. Och man åker på bilsemester till släkten söderut. Pojkarna studerar, tar studentexamen och fortsätter med universitetsstudier.  

I bokens slutkapitel skildras det svenska folkhemmets påbörjade avveckling. Befolkningen minskar, jordbruk läggs ner, andelsmejeriet likaså, paret i romanen tvingas flytta till Lycksele där Bertil får arbete på det mejeri som nu finns kvar.  

 

Nu följer några år då man bor in sig på den nya orten och lära känna Lycksele missionsförsamling. Paret gör sitt bästa men saknaden efter gemenskapen och åren i Malå är stor. Inger blir sjuk och dör. Som en röd tråd genom berättelsen går Bertils psykiska skörhet. Många gånger har hans innerliga tro på Gud varit hans hjälp men nu med de stora förändringar som flytten, Ingers död och tilltagande fysiska krämpor medfört blir hans psykiska problem allt större.

I 60-årsåldern får han uppleva några lyckliga år genom mötet med en ungdomskärlek från Västergötland. Förhållandet tar slut på grund av hans religiösa tvivel om Guds godkännande av den nya kärleken. Livet blir allt ensammare trots samhällets insatser med service och hemtjänst. Demens tar över hans sista år i livet. 

 

Romanen är en djupt gripande berättelse om två strävsamma människor och deras liv i arbete, kärlek och vardag. Trots sitt allvar så roas läsaren av de noggranna och humoristiska beskrivningarna av liv och människor.    

Boken har ett stort dokumentärt värde och är ännu ett exempel på hur arbetarlitteraturen lever i

vår tid. 

 

Recension Norran Skellefteå, Stefan Holmberg 9/1 2019 

 

Recension VLT, Västerås, Britta Stenberg 18/2 2019

 

Recension tidskriften KLASS nr 1, 2021

Boken är en levnadsberättelse om mejeristen Bertil Gustavsson som flyttar från Småland till Malå för att utöva sitt yrke. Där får han starta ett mejeri i ett övergivet bussgarage. Bertil är enda sökande och han tar sig an arbetet med liv och lust trots vissa problem, bland annat med dialekten eller dialekterna som förekommer i Norrlands inland. Författaren har illustrerat genom att försöka återge vissa repliker fonetiskt. Bertil lär sig så småningom och han har god hjälp av frun och deras gemensamma intresse: missionsförsamlingen som visar sig fungera som en utökad familj.

 

Så småningom läggs mejeriet ner och familjen som utökats till fem, två söner och en sommarflicka från Berlin, tvingas flytta till Lycksele. Då är sönerna i stort sett vuxna så omställningen för familjen  är inget större problem och församlingen i Malå finns inom besöksavstånd. Det fungerar inte lika bra med den nya församlingen och den nya arbetsplatsen. Paret Bertil och Inger åldras och krämporna tilltar och vi får följa paret ända fram till slutet. 

 

Boken är välskriven och rörande öppen. Man kan förstå författarens engagemang när det bekräftas att huvudpersonerna Bertil och Inger är författarens föräldrar. Eller ett försök till tolkning och förståelse och framför allt upprättelse av två strävsamma personer som inte alltid varit lätta att leva med och förstå. Författaren har lagt in en del miljöbeskrivningar som fond och han lyckas fånga tidstypiska stämningar. Läsarna får med hjälp av dessa människoöden en bild av livet  i Norrlands inland från andra världskriget fram till 1990-talet. Levnadsvillkoren förbättras och  samhället förändras. Författaren själv och vi som tillhör samma generation är ett tydligt bevis och det är viktigt att vi påminns om vad som skett och vad som sker med generationsskiftena.   

Stefan Estby 

 

Några läsarröster

 

Mats Hellstrand Sala

-Vilken bok du har skrivit! Så trovärdig. Det är en fascinerande levnadsteckning du gör av din far och även av de andra människorna kring huvudpersonen. Och vilket bakgrundsarbete du måste ha gjort. Genom det blir allt så levande och det blir en närhet i skildringen. Ja det är så många delar. Det är en extra krydda med dialekten. Dialogen i slutet av boken, då Bertil träffar sin ungdomskärlek är mycket bra. De för där ett samtal kring tron om den är föränderlig och om Gud är föränderlig. 

 

Eva Albertsson Örviken

-Du skriver med sån värme och har en sån respektfull ton i hela boken. Huvudpersonen Bertil blir väldigt levande och mångfacetterad. Jag känner igen sättet att ta sig an problemen genom bönen. Skildringen av Malå ger många igenkännanden. Jag streckläste boken. Tyckte mycket om den.  

 

Sten Karlsson Västerås

-Jag har i årtionden läst många skönlitterära romaner som utspelar sig i Västerbotten. Författare som Sara Lidman, Per Olov Enquist och Torgny Lindgren har berättat om umbäranden, kärlek och tro under de senaste 150 åren. "Tron, smöret och kärleken" av Gunnar Sandström är för mig ännu en fascinerande västerbottensskildring i samma tradition. Ett stycke religions- och folkhemshistoria och framför allt ett ömsint porträtt av mejeristen Bertil som flyttar från Småland till norra Norrlands inland för att starta upp ett mejeri och bilda familj i början av 1940-talet.    

 

Astrid  Lindgren Västerljung

-Jag tyckte mycket om din bok. Du skildrade på ett väldigt fint sätt din fars livsresa. Dina beskrivningar från den tiden, 1950 och 60-talet var träffsäkra, så det kändes som att vara med där. Och så kände jag ju igen mig, då jag liksom du växte upp då. Det var så fint att du skrev dialogerna på Västerbottensdialekt! Man kom människorna så nära och fick en väldig förståelse för att det som smålänning inte var så lätt att flytta upp till Norrland och försöka begripa vad folk sa! Du skildrade också väldigt fint din fars tvivel och att han periodvis mådde psykiskt dåligt.  

 

Ett brev

Vadstena 25/10 -19

Hej Gunnar!

Tack för boken!

Nu ska jag sätta mig i fåtöljen, dra filten över knäna och se till att godisskålen finns inom räckhåll. Sedan äntrar jag postbussen i Bastuträsk och åker mot Malåträsk. Det blir en mycket intressant resa. Tusen, tusen tack!

Hälsningar Barbro 

 

Tack Barbro för brevet. Vilken fin bild du ger av läsandet! 

 

Ännu ett brev

Västerås 5/11 -19

Hej Gunnar!

Jag har just avslutat läsningen av din bok Tron, smöret och kärleken. Det är just Tron som jag speciellt fastnat vid och tycker är så fantastiskt beskriven av dig. Jag växte själv upp i en liten by i Värmland på 50-talet. Byn låg mitt i "Missionsbältet". Missionsförbundet dominerade totalt det religiösa livet och varje sommar kom dessutom Pingstkyrkan och slog upp sitt väckelsetält under en treveckorsperiod. Det var mycket Halleluja och Gud ske pris som steg upp mot himlen då. 

Mina föräldrar (som var invandrade) var dock inte med i församlingen så detta religiösa liv pågick utanför hemmet. 

Ingenstans i litteraturen har jag hittat en sådan fin beskrivning av tron som i din bok. Igenkänningen är total! Genom teologistudierna i Uppsala hamnade jag i Svenska Kyrkan men frikyrkoblodet strömmar nog fortfarande inom mig. 

Tack för en fin läsupplevelse! (Jag gillade även smöret och kärleken)

Karin Thorborg

Tack själv Karin för ditt brev.